Flickan var bara tretton, redan sårad för livet
istället för å prata om skiten så låser hon in det
varje kväll samma visa, fram med vassa föremål
hon skadar sig själv för hon tror att allt går över då
hon vägrar att sluta, hon påstår hon är fast
och hennes pissiga sammvete får henne att gråta varje natt
ingen vet, ingen ser va som sker

hon bara ler, men alla vet att nått e fel

och för varje dag som går får hon sämmre sammvete
intalar sig själv att de blir bra när hon skär i handleden
hon anser sig vara en glad individ
men ingen vet att hon är fylld av sorg och hat inuti
allt för många tankar snurrar runt i hennes skalle
hon ser spår av blodfläckar på sin enda älsklings nalle
stackars lilla flicka ingen att prata med
hon mår lika illa varje dag, hon hatar de
Tårar och blod är en del av hennes vardag
Några förstod, men enda vännen är hennes rakblad

Hur kan de gå så snett? dom möter sitt öde
varför får dom ingen hjälp? från födseln till döden
ingen vet, ingen ser va som sker
och dom gör saker för att må bättre som bara tar dom ner

Hur kan de bli såhär, de är skit alltsammans
de är en mardömm för vissa men verklighet för andra..